Förr, på 1900-talet, då man hade fyra barn hemma så hann man med massor. Eftersom vi bor på landet skulle barnen skjutsas till träningar, matcher och andra aktiviteter. 5000 kvm gräsmatta skulle klippas / 100 m väg skulle röjas från snö ....
Nu är vi bara två, men har mycket svårare att hinna med det nödvändigaste. Beror det på felprioriteringar, allt letande efter sånt man inte hittar eller ....
Var har tiden tagit vägen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En tanke som har slagit mig är att man blir mer lat när man har mindre att göra. Med mig som exempel så får jag mer gjort nu när jag måste ta hand om ett barn jämfört med när vi bara var två. Det är TV-tittandet som har fått stryka på foten...
SvaraRaderaDags att börja leta! Jag har också blivit av med tid. Den här förmiddagen bara försvann??? Hunden har inte kommit ut, kaffet är kallt, soppåsen står och luktar på bänken. Och det enda jag har gjort är att greja lite med kameran. Och vips så var tiden spårlöst borta. Märklig tid vi lever i?
SvaraRadera"Märklig tid vi lever i?"
SvaraRaderaLever vi i en tid eller lever tiden med oss? Nu blev det för djupt ;-)
Som en åsna mellan två hötappar. Så känns det när jag ska hinna med allt som jag vill göra för att senare upptäcka att det jag borde ha gjort inte ens var påtänkt. Då får jag dåligt samvete och får ännu mindre gjort av det som borde stå på bordelistan. Villistan blir också längre och under tiden som jag tänker på den så går tiden...
SvaraRaderaHar lyckats med att hitta lite, lite tid. Den hade gömt sig längst nere i ena hörnet på LCD-skärmen på kameran. Även om det bara handlar om hundradels sekunder, så är det i alla fall lite tid. Undra vad jag ska göra med den?
SvaraRaderaHAde en elev som i nationella provet i svenska (den muntliga delen) gjorde en fantastisk betraktelse av tid. Aldrig har vi haft så mycket tid räknat i sekunder, men ändå så lite tid... Hon hade verkligen en poäng.
SvaraRadera